Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Sankt Sigfrids bygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sydskandinavien voro de livligaste. Småländska runstenar tala
också om män som dött i England. “Sigfrith“ är icke blott ett
vanligt namn i Tyskland, utan förekommer även i de äldsta
angelsachsiska källor, enligt vad professor Eilert Ekwall
upplyser, och där påträffas också både Suneman och Vineman.
Det senare namnet återfinnes på en runsten i Uppland.
Legenden om “systersönerna“ (medhjälparna) torde därför kunna
innehålla någon sanning. I varje fall var Sankt Sigfrid från
gammalt känd som en flerstädes i Sverige verksam missionär
och särskilt som Smålands apostel. Sigfridslegenden berättar,
att han for flitigt ikring i Sverige och döpte, byggde kyrkor
och vigde präster [1]. I den hymn, som på S:t Sigfrids dag (den
15 februari) sjöngs i Växjö stifts kyrkor samt flerstädes
därutanför, heter det:
Sigfridus, dictus signifer
Et Dei verus armiger,
Hostem stravit nequitiæ
Gentem baptizans Sueciæ.
Sigfrid, som bar vår kyrkas banér,
Guds stridsman, som än oss seger ger
Han själarnas fiende kommit på skam
Och Sveriges folk fört till dopet fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
