Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EM LIFSUPPGIFT. g
de här paltorna. Om man skulle skicka ut till
kyrkvärdens och låna några småkläder?
— Ja — nej, vänta litet, det behöfs icke.
Jag kommer genast tillbaka, svarade fru Haglund
med nästan osäker röst och lämnade hastigt
rummet.
— Det är då rent för besynnerligt hvad
frun varit olik sig den här stunden, anmärkte
mor Karin; annars är hon, som om det gjorde
henne detsamma, ifall taket ramlade ner, men
nu har hon fått annan fart i sig.
— Hon hade tårar i ögonen nyss, när hon
såg på pojken, sade Anna.
— Aja, hon tänker väl på sina egna små,
kan veta; det är nu många år sedan vår Herre
tog dem, men hon har nog aldrig glömt dem
ändå, och det här var kanhända liksom en
påminnelse.
Fru Haglund stod framför en byrå i
vindsrummet med nyckeln i handen. Hvarför tvekade
hon? Det var mycket länge sedan hon öppnat
de där lådorna och sett deras innehåll. Huru
många år hade förgått? Vänta — Alma skulle
nu varit tretton år, Ellen nio — ja, det var
snart nio år förflutna, sedan de små flickorna
blifvit tagna ifrån henne, den ena fyra år, den
andra blott några månader, endast några få
dagar efter hvarandra, bortryckta af en härjande
farsot. Tiden hade »läkt» såret; men var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
