Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. 8 1
i Antons sinne, skulle han känt sig stolt och
tillfredsställd med sitt verk. Den lugne, något
sömnaktige kolaren hade med ens blifvit
förvandlad; hans tröga sinne hade kommit i rörelse
och kunde kanske blifva farligt nog.
Han trädde in i sitt anspråkslösa hem,
hvilket aldrig förefallit honom så torftigt som
denna kväll. Han hade i själfva verket icke
förut reflekterat öfver dess torftighet, det var
sådant det var, det var hans hem, och han
hade hittills omedvetet varit nöjd därmed.
Men nu såg han äfven hemmet i en annan
dager. Han slog sig ned i en vrå och försjönk
i dystra grubblerier. Några veckor förut hade
hans hustru varit på herrgården och hjälpt till
med några göromål, och som herrskapet var
borta, hade hon fått se rummen. Det hade
alltsedan varit barnens förtjusning att höra
beskrifningen på all prakten och ståten däruppe.
— Mamma, tala om hur det var på
herrgården, sade såsom ofta förr en af de små.
Modern började sin berättelse, och Anton
hörde ofrivilligt på. Huru många gånger han
än förut hört talas om mattorna, speglarna,
taflorna, förgyllningarna och all den öfriga
grannlåten, hade det dock aldrig fallit honom in att
jämföra husbondens boning med sin egen. Men
denna kväll gjorde han det. Hvarför skulle den
ena människan hafva allt lifvets goda i öfver-
Små ljusglimtar, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
