Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 SMÄ LJUSGLIMTAR.
flod och den andra nödgas umbära snart sagdt
allting?
— Tig med det där pratet, jag gitter ej
höra det, utbrast han slutligen.
Hustrun och barnen sågo upp, öfverraskade
och förskräckta. Aldrig hade han brukat tala
så häftigt till dem.
— Jag orkar inte höra på det, säger jag
dig, återtog han.. Det är visst något rart att
veta hurudant fint herrskap har det; ja, du är
riktigt stor på dig, bara för att du har fått se
ståten, kantänka, och du tänker inte på huru
vi ha det själfva.
— Käre Anton, vi ha ju alltid haft det
bra, svarade hustrun saktmodigt. Alla kunna
ju icke ha det så dar fint, och det är ej heller
sagdt, att herrskap alltid har så mycket roligare
än andra.
— Jaså, du försvarar förtryckarna du. Jag
var ej stort klokare förr jag heller, men nu
har jag ändtligen fått ögonen öppnade på mig,
och nu ämnar jag icke längre gå och släpa
värre än ett djur, för att de skola lefva i
öfverflöd.
— Det gick som jag sade dig, Anton, att
de där »sossalisterna», eller hvad de kallas för,
skulle sätta något otyg i dig, svarade hustrun.
Du skulle ha lydt mig och låtit bli att gå till
mötet i dag. Nu är du bara missbelåten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
