Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. 83
ditt arbete har du också försummat i dag och
förlorat din dagspenning.
— Den usla spottstyfvern är inte värd att
gå ett steg för, skall jag tala om för dig. Jag
tänker icke sälja mig till träl vidare för några
lumpna slantar, medan de stoppa pungen full.
Hustrun skakade sorgset på hufvudet, men
svarade ingenting, utan började i stället föra
barnen till sängs.
Det blef ej stort bättre under de följande
dagarna. Arbetarna läste socialistiska skrifter
och eggade upp hvarandra. En af de värste
var Anton. Den tröga massan hade ändtligen
kommit i gång och tycktes nu så mycket
svårare att hejda.
Han befann sig en dag vid herrgården,
sysselsatt med något arbete i trädgården tätt
invid en häck. Strax bakom var en öppen
plats, tillhörande brukets område. En skara barn
befann sig där i liflig lek.
— Ser du, Henrik, utropade en röst på
andra sidan om häcken.
— Hvad då, svarade en annan stämma,
jag ser mycket jag, men det är väl något
särskildt du menar, förmodar jag.
Anton såg genom den ännu bladlösa häcken
de talande. Det var studenten, sonen i huset,
han som gifvit honom underskriften på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
