Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. 87
upp ännu. Se bara så belåten han går där.
Det kan just förarga en att se på honom.
Han höll sig undan för att ej blifva sedd,
då vagnen kom tillbaka. De unga stego ur
och stannade på gärden, betraktande de arbeten,
som under trädgårdsmästarens ledning utfördes
vid ena sidan däraf.
— Se där har jag hela herrskapet, sade
en glad och vänlig röst i närheten, och en
fryntlig smedgumma från bruket steg fram. Det
var då för roligt att en gång få se dem
allesammans. Jag har ej kommit ut på hela vintern,
men jag tänkte som så, att jag skulle få se
dem gå förbi någon gång, men jag har nu inte
mitt fönster åt vägen till, så jag har inte kunnat
få se dem. I dag har jag orkat så här pass
långt och skulle nu gå upp till hushållerskan
med litet tåggarn, som jag spunnit.
Henrik hade aflägsnat sig vid de första
orden af detta tal; de båda fröknarna däremot
hade stannat kvar och med en liten kort nick
besvarat gummans djupa nigning.
— Det är så innerligt roligt att se
herrskapet, återtog hon utan att märka den köld,
hvarmed hon bemöttes.
— Jaså, det var snällt af madam att tycka
det, svarade den ena af fröknarna likgiltigt.
Jag vet mig aldrig ha sett madam förr.
— Jo, jag är mor till Axelsson vid valsverket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
