Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt och pekade på de smä kryckorna, som
stodo lutade emot stolen.
— Hon får lof att stödja sig pä dem, när
hon skall gå, svarade modern. Hon är nästan
lam i benen och kan ej röra sig på annat sätt.
Märtas ansikte öfvergöts af en klar rodnad,
och ett par stora tårar stego upp i hennes
ögon. Hastigt sprang hon fram till den lilla
ofärdiga, slog båda armarna omkring hennes
hals och kysste henne.
— Jag är så ledsen, att du ej kan gå, sade
hon, under det att tårarna alltjämt runno; det
är så rysligt synd om dig.
Hon strök med sin fina hand den lilla
flickans fräkniga kind och stripiga hår.
— Hvad heter du, frågade hon.
— Märta.
— Ah, så lustigt, då heter du alldeles lika
som jag, utropade Märta förtjust. Kanske du
är lika gammal också?
— Jag är på det åttonde året.
— Jag är sju, svarade Märta, som ej riktigt
förstod den andras uttryckssätt. Då kanske jag
är litet äldre, för jag är bestämdt också större
än du; fast det kan man ej se riktigt, när
du sitter.
— Är det där din docka, återtog hon med
en blick på en smutsig tingest, som för mycket
länge sedan hade varit en dylik leksak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
