Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(JO SMÅ LJUSGLIMTAR.
ett lämpligt ämne till en blifvande strejkledare,
bara han finge litet mera förstudier.
Han hade stannat hemma från arbetet den
dagen. Det led redan fram på eftermiddagen.
Plötsligt öppnades dörren, och lilla Märta
trädde in. Hon såg sig ängsligt omkring, men
då hon igenkände Anton, ljusnade hennes ansikte.
— Ack, var så snäll och säg mig, hur jag
skall hitta hem, sade hon; vi voro ute i skogen,
och jag stannade och skulle plocka upp några
vackra grankottar och ha till kor i min
ladugård, och så gingo systrarna förut, och jag
kunde ej kunde hitta dem och inte vägen
heller.
Anton betraktade med dystra blickar den
lilla flickans smakfulla dräkt, det ljusa håret,
som i rika lockar föll ner under den röda
sammetshatten, de rosiga kinderna och de klara
ögonen med deras långa ögonhår — hvad hon
var olik hans egen lilla flicka, som satt där så
mager och blek och torftigt klädd i sin
obekväma stol, den hon sällan kunde lämna.
Hvarför skulle det vara så där olika fördeladt? Var
ej Gud lika orättvis som människor?
Och hvad behöfde hon, det förnäma och
rika barnet från herrgården, komma in och se
deras elände, hvad behöfde hon stå så där och
stirra på hans lilla stackare?
— Hvad har hon de där till, frågade Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
