Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medan vi hafva tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO8 SMÅ LJUSGLIMTAR.
med fröken, frågade öfversten, som ej märkte
hennes allvarsamma min.
— Jag får ödmjukast anmäla, att fröken i
natt lämnade detta jordiska.
— Död — hvad säger hon, Lotta, är fröken
död, utbrast Öfversten och rusade upp.
Hvarför fick jag ej veta det i går — jag menar, att
hon var sjuk?
— Fröken har icke alls varit sjuk, icke
det allra ringaste mer än som vanligt, svarade
Lotta. Hon var sig alldeles lik i går kväll, när
hon lade sig, och jag hörde icke ett ljud ifrån
hennes rum under natten. Men när jag kom in
klockan åtta i morse, låg hon död i sängen.
Hon torkade sig i ögonen med näsduken.
Öfversten gick häftigt fram och tillbaka på
golfvet ; öfverstinnan lutade sig blek tillbaka i stolen;
äfven på de unga tycktes den oväntade
underrättelsen hafva gjort ett visst intryck.
— Jag gick genast in till herrskapet Carlssons,
som bo midt emot öfver förstugan, återtog Lotta,
och de skickade bud till doktorn. Han kom en
kvart efteråt, och han sade, att fröken fått
hjärt-förlamning och dött under sömnen utan några
plågor, troligen en tre eller fyra timmar förut
Hon låg alldeles som om hon sofvit, och det
syntes, att hon icke ens rört på sig.
— Död, upprepade öfversten, och jag fick
ej ett tillfälle att visa henne en enda liten vänlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
