versen av det 52 kapitlet. Med denna vers börja alltså även vi. Där lyda profetens ord sålunda: 3. Se, visligt skall min tjänare handla; han skall varda hög och upphöjd och mycket högt uppsatt (Jes. 52:13). 4. Det första, som vi i denna vers märka, är, att Gud kallar Kristus sin tjänare. På samma sätt talar Herren på mångfaldiga ställen i både Gamla och Nya testamentet. Sålunda heter det i 49: e kap. av samma profetiska bok: Nu säger Herren, han som har danat mig från moderlivet till sin tjänare, på det att jag skulle återföra Jakob till honom, och på det att Israel skulle samkas till honom, ty jag är aktad i hans ögon och min Gud är min styrka; han säger : Det är för ringa, att du skall vara min tjänare, till att upprätta Jakobs släkter och omvända de överblivna av Israel, ty jag vill sätta dig till ett ljus för hedningar, att du skall vara min frälsning intill jordens ände (v. 5 f.). I Jes. 42:1 säger ock Gud: Se, min tjänare, vilken jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har välbehag. Jag har givit min ande över honom; han skall låta rätt utgå ibland hedningarna. Evangelisten Matteus anför i 12: e kap. av sitt evangelium denna profetia. I de nyss anförda orden ur Apg. 4:27 kallar även församlingen Kristus för Guds tjänare. I Apg. 3: 13 säger Petrus till judarna: Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Och åter i v. 26: Till eder först har Gud, då han lät sin tjänare Jesus framträda, sänt honom för att välsigna eder. Jesus var i anseende till sin person, såsom den heliga Skrift vittnar, Guds enfödde son. Men i anseende till sitt ämbetes verk på jorden var han Guds tjänare. Ty hans verk på jorden var intet annat än den himmelske Faderns verk, vilket Fadern