överlämnat åt honom att utföra. Därföre säger aposteln Paulus i 2 Kor. 5: e kapitel: Alltsamman är det av Gud, som har försonat oss med sig själv genom Jesus Kristus. Ty det var Gud, som var i Kristus, försonande världen med sig själv. Därför bedja vi, låten försona eder med Gud. 5. Om denna sak har ingen så tydligt vittnat som Jesus själv. Så säger han t. ex. i Joh. 5 kap.: Sonen kan intet göra av sig själv, utan det han ser Fadern göra; ty allt vad Fadern gör, det gör ock Sonen på samma sätt. Och åter: Icke dömer Fadern någon, utan har givit all dom åt Sonen, på det att alla skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadern. Den, som icke hedrar Sonen, hedrar icke heller Fadern, som sänt honom. Och åter i Joh. 4:34: Det är min mat, att jag gör hans vilja, som har sänt mig, och fullbordar hans verk. Över allt talar han på samma sätt om sitt förhållande till Fadern. Därför säger han även på annat ställe: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom, som har sänt mig (Joh. 12: 44). När han den sista aftonen av sitt jordiska liv satt till bords med sina lärjungar, sade han till dem: Varen icke bedrövade: tron på Gud och tron på mig (Joh. 14: 1). För honom var det en och samma sak att tro på Kristus, och att tro på Gud. Den, som trodde på honom, trodde ock på Gud, emedan det var Gud, som var och verkade i Kristus. Han var i allt sitt verk sin Faders tjänare, representant och ställföreträdare. Den, som såg honom, såg Fadern; den, som hörde honom, hörde Fadern, den, som älskade honom älskade Fadern, den som föraktade honom föraktade Fadern o. s. v. Därför uttrycker även Petrus de kristnas tro sålunda: I, som genom Kristus tron på Gud (1 Petr.