man icke uppleta en enda mening, om vilken man kunde säga, att Herren hade bort tala visligare den gången. Om intet av hans tal kan man säga: ”Hade han i stället sagt så eller så, då hade han talat visligare.” Nej, såsom det var profeterat om honom: ”Han skall handla visligt”, så gjorde han det också i allting. Den, som vill lära sig vishet, måste taga Jesus till lärare och mönster. 8. Men det var ett slag av vishet, som Jesus icke förstod sig på, och det var en vishet, som nu för tiden har många anhängare. Vi mena den vishet, som består däruti, att en, som vill heta kristen, alltjämt både i ord och liv ”giver ett ovisst ljud”, så att ingen vet, var han egentligen håller till. De äro alltför många, som kunna den visa kon-ten att kryssa sig fram, på det de må, så mycket som möjligt, undvika att stöta sig med människor. I sällskap med kristna tala och bete de sig såsom kristna, i sällskap med världen däremot förtiga de mycket försiktigt Kristus för att icke ”onödigt reta”, såsom de säga, eller ådraga sig obehag. Få de se någon, som i ord och handling frimodigt bekänner Herren, utan att fråga efter, vad det skall kosta honom, om han fördenskull skall övergiva fader, moder, syskon, hem, levnadsställning, tjänst, ämbete, eller vad det vara må, så säga de: ”Han är då alldeles för ovislig.” Mycket visligare handla de då själva. ”Får jag behålla, tänka de, får jag behålla det anseende, som jag nu åtnjuter, det ämbete, den plats, som jag nu har o. s. v., då kan jag genom mitt inflytande göra mycket för Herren, som jag annars icke skulle kunna göra, och varför skulle jag då icke kunna tumma mitt samvete en liten smula!” Sålunda måste karaktärslöshet och andlig oärlighet klädas i vishetens skrud, på det att man måtte slippa underkasta