namn obekanta för allmänheten samt kända endast av de lärde. Så skall det icke gå med Jesu namn. Det varder med varje århundrade större och mera känt. Ju närmare man ser på en Napoleon, en Alexander m. fl., desto flera fläckar finner man på dem; men ju närmare och mer man ser på Jesus av Nasaret, desto renare varder hans bild, desto större och härligare varder hans storhet. När man ser genom ett förstoringsglas och därunder lägger något, som Gud har skapat, så blir detta skönare, ju mer förstorat det varder. Men lägger man därunder något, som människor gjort, så blir det grövre och fulare, ju mera det förstoras. Den finaste synål ser då ut såsom en ojämn timmerstock, det finaste hjul i ett ur ser ut såsom ett trasigt kvarnhjul o. s. v. Sammalunda sker ock här; ju mer och noggrannare man ser på stora människor, desto mindre varder deras storhet, men ju noggrannare man ser på Jesus Kristus, desto mer stor varder han. 13. Detta måste alla medgiva. Även de, som säga, att Jesus var blott en människa, erkänna dock, att han var ”idealmänniskan”, såsom de säga, d. ä. den riktigt stora människan, vars like aldrig funnits, det fullkomliga mönstret för allt, vad människa heter. Alla erkänna det ock såsom rätt, att man med hans födelse börjat en ny tidräkning. Men vadan kommer det då, att hans storhet är så upphöjd över alla andras storhet? Hade han större krigshärar än de att uppställa? Kejsar Augustus, kejsar Napoleon o. s. v. kunde uppställa härar på flera hundra tusen man, de bäst utrustade soldater. De kunde, såsom ett ordspråk säger, stampa fram krigshärar ur jorden. Jesus av Nasaret däremot hade tolv fattiga, föraktade fiskare och publikaner att uppställa; och dem sände han ut, utan svärd,