upp igen. Nu voro de modiga; nu sprungo de med lätta steg och med lätt hjärta. Tänk dig lärjungarna, som gingo till Emmaus: Menar du icke, att de höllo på minst tre gånger så lång tid för att komma ut till Emmaus, som de sedan behövde för att komma tillbaka till staden igen, när de hade sett Herren? Dem vederfors för visso, vad Ha-bakuk säger: Herren, Herren är min starkhet. Han gör mina fötter såsom hjortars, och han låter mig träda på mina höjder (Hab. 3: 19). 29. Men är detta blott något förflutet? Visserligen icke. Få icke även vi bevittna, huru samma evangelium om samme Jesus kommer tusental av människor att springa upp av glädje, springa upp ur alla sina synder? Få vi icke se, huru detta evangelium kommer dem att springa upp ur världen och hela hennes väsende, ja, huru det kommer dem att även i lekamlig måtto hoppa och springa av glädje! Detta visste profeten, och han förutsade det genom Guds ingivelse. Kanske har även du erfarit den glädjen. Den dag går aldrig ur min håg, när jag först Jesus såg, säger en gammal sångare. 30. Det kunde ju här vara av intresse att med några ord gå in på missionens historia. Men var skulle vi då börja och var skulle vi sluta? Tänk på alla de församlingar av hedningar, som Paulus bildade! Huru lyckliga voro icke dessa i hedendomens mörker bundna själar genom det frigörande evangelium om Kristus! Om galaterna vittnar Paulus själv, att de voro så glada, att de gärna hade rivit ut sina ögon och givit honom, om han hade begärt det. Och den närvarande missionens historia — vad vittnar väl hon om? Bringa icke tidningarna därifrån alltjämt goda budskap om hedningar, som bortkasta sina avgudar och