vatten bullra och svalla, må bergen darra vid dess uppror. Det finnes en ström, vars flöden fröjda Guds stad, helgedomen bland den högstes boningar. Gud bor därinne, han vacklar icke, Gud hjälper honom, när morgonen gryr. Herren Sebaot är med oss, vår borg är Jakobs Gud (Ps. 46). 38. ]N[är det höga rådet i Jerusalem en gång var samlat för att rådslå om, vad man skulle göra för att förtaga kraften av Jesu verksamhet, sade de: Vad göra vi? Ty denne mannen gör många tecken. Låta vi honom så fortfara, så tro alla på honom, och romarna skola komma och taga både land och folk. Därpå steg Kaifas upp och sade: I veten intet, icke heller betänken I, att det är bättre för oss, att en enda man dör för folket, än att hela folket förgås (Joh. 11: 47). Nu måste det bliva allvar av, tänkte de; vi stå icke till svars, att vi låta denne timmermansson driva sitt ofog vidare. Han måste dö. Annars förvillar och fördärvar han hela folket. Men huru gick det? Jo, när Jesus kom till Jerusalem, gick folket hoptals ut emot honom med palmkvistar i sina händer, sjungande med hög röst: Hosianna, Davids son, välsignad vare han, som kommer i Herrens namn, Israels konung. När fariséerna sågo detta, sade de mellan sig: I sen, att I icke kunnen uträtta något: se, hela världen har lupit bort efter honom (Joh. 12 : 19). Det var ett uttryck av fullkomlig rådlöshet. Men var det icke så sagt genom profeten: Inför honom skola konungar tillsluta sin mun? Guds ord måste ju gå i fullbordan. 39. Vad som icke varit omtalat för dem, se de, och vad de icke hört, förnimma de, heter det vidare hos profeten. Saker, som de aldrig hava hört om eller drömt om, skola de få se och förnimma. Och huru har icke hela kyrkans