ständigt förnyad anledning att klagande fråga: Vem tror vår predikan? Du, som läser detta, huru är det med dig? Tror du? Eller lever du i otro? Du har kanske tusen gånger förundrat dig över judarnas otro utan att en enda gång på allvar undersöka, om du själv tror på Kristus. Det är alltför vanligt, att människor låta sin förundran över andras otro gälla såsom tro. Judarna på Kristi tid förundrade sig över sina fäders otro och tänkte, att denna deras förundran visserligen var ett bevis därpå, att de själva voro troende. Nu är det millioner, som förundra sig över judarnas otro, ja, hata hela det folket därför, att det icke vill anamma Kristus. Detta hat synes dem vara ett bevis därpå, att de själva tro, men under tiden hava de lika litet av Kristus som någonsin judarna. I den närvarande tiden angripes kristendomen ofta mycket häftigt av fri-tänkeriet både i tal och skrift. Många jubilera och klappa händerna därvid, räknande det såsom förnuftet säger. Andra däremot förundra sig och sörja över denna ”otro”, men under tiden leva många — ofantligt många — av dem själva i otro, ehuru de efter förståndet äro övertygade om evangelii sanning samt mena, att de äro troende. 43. Att människor icke tro evangelium, hör visserligen till det förunderligaste, som man kan tänka sig. Om evangelium vore något sorgligt budskap eller någon förskräcklig tidning, så vore det ju icke underligt, att människorna vore sena att tro. Men nu är evangelium tvärtom den allra gladaste och ljuvligaste predikan, ”ett gott budskap, var-över man sjunger, talar och är glad”, såsom Luther säger. ”Såsom när David övervann den store Goljat, kom ett gott anskri och en tröstelig ny tidning ibland det judiska folket, att deras gruvelige fiende var slagen, och att de