omkring, gjorde väl och hjälpte alla, uppväckte döda, utdrev onda andar o. s. v., då verkade han såsom Guds, sin Faders arm} emedan det var Gud, som genom honom gjorde alla dessa gärningar. Genom honom har Gud skapat världen, genom honom uppehåller han världen, genom honom frälsar han syndare, genom honom skall han ock en gång döma världen. Så vittnar skriften om Sonens förhållande till Fadern. Fadern, som förbliver i mig, är den, som gör gärningarna, så vittnar Sonen själv 0111 sina verk (Joh. 14:10). Och på ett annat ställe säger han: Min Fader verkar intill nu, och jag verkar även (Joh. 5: 17). Alldenstund han var sin Faders arm, så måste han vara i verksamhet, så länge Fadern verkade. När judarna försmädade honom och sade, att han med Beelsebul utdrev onda andar, så svarade han, att han utdrev de onda andarna icke med Beelsebul utan med Guds finger (Luk. 11:20). 47. Men, säger profeten: för vem varder Herrens arm uppenbarad? Trots det, att alla hans gärningar buro de tydligaste vittnesbörd därom, att Fadern hade sänt honom, och att det var Fadern, som verkade genom honom, så var det dock fördolt för de flesta bland judarna. Med seende ögon sågo de intet och med hörande öron hörde de intet. Felet var, att deras hjärta var förhärdat. Men när hjärtat är förhärdat, då är man oförmögen att se och höra (2 Kor. 3). Det var en gång en blind man, som Jesus hade botat. Han kallades inför rådet, för att berätta, vad som hänt, och han vittnade med frimodighet: Vore Jesus icke av Gud, så kunde han intet göra. Det var en enkel och klar slutledning, men fariséerna och skriftlärarna förtörnades över hans bekännelse och drevo honom ut, förklarande att