demus icke mod att utsätta sig för. Ja, det är svårt, ofta mycket svårt att bära förakt. I synnerhet svårt är det för dem, som äro för något räknade i denna världen. Men vad gäller? Var och en Jesu lärjunge måste dock underkasta sig det. 63. Man får leva fritt i synden utan att behöva frukta världens förakt. Ingen varder begabbad för det, blott han icke lever för groft. Ja, ofta berömma sig de ogudaktiga av sitt liv i synden. Men om man i sanning vill följa Jesus såsom sin herre och mästare, i allt lyda och förhärliga honom, helt offra sig för honom, för hans rike och verk, då ropar världen: ”Se, den där!” Då draga de ogudaktiga på munnen och rycka på axlarna och veta icke, på vilket sätt de skola uttrycka sitt förakt för dessa ”svärmare”, såsom de säga. Att leva i synd och ändå hoppas på det eviga livet, det räkna de icke för något svärmeri, att vandra den breda vägen och tro, att den slutar i himmelen, det räkna de icke för svärmeri; att hoppas komma in i himmelen, medan man går förbi dörren, det hålla de icke för svärmeri. Men att av hjärtat tro samt i allt följa och tjäna Jesus, det måste heta svärmeri. Ja, många tusenden, vilka mycket väl inse, att Jesus är den ende frälsaren, och vilka gärna ville omvända sig och tro på honom, hållas dock tillbaka av fruktan för den försmädelse, som de skulle komma att lida. De hålla mer av människors pris än av Guds pris (Joh. 12:43). Men om dem gäller, vad Herren säger: Den som blyges vid mig och mina ord, vid honom skall ock människans Son blygas, när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglar (Mark. 8: 33). 64. Men om dem, som förakta Jesus, säger han själv: Den, som föraktar mig och icke mottager mina ord, han