Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE BETRAKTELSEN
Jesaias 53:4.
Han bar våra krankheter.
72. Profeten fortsätter: Sannerligen, våra krankheter
bar han, och våra smärtor dem lade han på sig (v. 4).
Detta syftar, som vi redan förut anmärkt, närmast på
Israels krankheter. När profeten säger ”vi”, ”våra”, ”vår”,
så menar han det folk, som han själv tillhör. Eder först
och främst, säger Petrus till judarna, har Gud sänt Jesus
för att välsigna eder (Apg. 3:26). Sammalunda
betraktade Paulus saken: Frälsningen tillkom juden först, sedan
hedningen (Rom. 1). På sina missionsresor uppsökte han
också alltid först judarna, såsom vi kunna se av
Apostlagärningarna. Eder borde man först säga Guds ord, sade
han till judarna i Antiokia, men eftersom I driven det från
eder och hållen eder ovärdiga till evigt liv, så vilja vi vända
oss till hedningarna (Apg. 13:46). Guds gåvor och
kallelse äro sådana, att han icke kan ångra dem (Rom. 11),
och Israels otro skulle aldrig kunna göra Guds trohet om
intet (Rom. 3).
73. Alltså gälla profetens ord egentligen judarna. Men
vi erinra oss åter, vad Gud genom Jesaia säger till
Mes-sias: Det är en ringa ting, att du skall vara min tjänare
till att upprätta Israels släkter, utan du skall vara min
frälsning intill världens ände. Så ock vad Simeon sjöng, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
