ÅTTONDE BETRAKTELSEN Jesaias 53:4. Han bar våra krankheter. 72. Profeten fortsätter: Sannerligen, våra krankheter bar han, och våra smärtor dem lade han på sig (v. 4). Detta syftar, som vi redan förut anmärkt, närmast på Israels krankheter. När profeten säger ”vi”, ”våra”, ”vår”, så menar han det folk, som han själv tillhör. Eder först och främst, säger Petrus till judarna, har Gud sänt Jesus för att välsigna eder (Apg. 3:26). Sammalunda betraktade Paulus saken: Frälsningen tillkom juden först, sedan hedningen (Rom. 1). På sina missionsresor uppsökte han också alltid först judarna, såsom vi kunna se av Apostlagärningarna. Eder borde man först säga Guds ord, sade han till judarna i Antiokia, men eftersom I driven det från eder och hållen eder ovärdiga till evigt liv, så vilja vi vända oss till hedningarna (Apg. 13:46). Guds gåvor och kallelse äro sådana, att han icke kan ångra dem (Rom. 11), och Israels otro skulle aldrig kunna göra Guds trohet om intet (Rom. 3). 73. Alltså gälla profetens ord egentligen judarna. Men vi erinra oss åter, vad Gud genom Jesaia säger till Mes-sias: Det är en ringa ting, att du skall vara min tjänare till att upprätta Israels släkter, utan du skall vara min frälsning intill världens ände. Så ock vad Simeon sjöng, när