han hade Jesusbarnet i sina armar: Herre, nu giver du din tjänare lös i frid, ty mina ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett inför alla folk, ett ljus till hedningarnas upplysning och ditt folk Israel till pris. I Rom. io: 12 säger aposteln: Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek, ty en och samme är herre över alla, rik för alla dem, som åkalla honom. Vad som alltså närmast säges om Israel, det kunna vi hedningar taga åt oss, ty av andra bibelord veta vi, att det gäller oss lika väl som Israel. Hade Jesus lidit och burit bara Israels krankheter, då hade vi måst stå på avstånd och säga: ”Ack, huru lyckligt folk var icke Israel! Ack, den som vore en medlem av det folket!” Judarna tänkte ock verkligen att frälsningen tillhörde allenast dem. Ja, även de första kristna slog det med glad förundran, när de sågo, att Gud även gav hedningarna sinnesändring till livs (Apg. 11: 18). Detta var något oväntat till och med för apostlarna, varför de ock höllo ett särskilt möte i Jerusalem för att rannsaka därom. Men nu behöva vi icke diskutera den saken, utan vi veta, att Jesus är även vår frälsare; vi veta, att han är kommen även för att hjälpa oss och tjäna oss och frälsa oss, och att han burit även våra synder och lagt våra krankheter på sig. 74. Vi hava i Nya testamentet en märkvärdig tillämpning och förklaring av dessa profetens ord, nämligen i Matt. 8: de kap. Där säger evangelisten: Och när aftonen kom, hade de till honom många, som voro besatta, att han drev ut andarna med ord, och alla dem, som hade ont, botade han, på det att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Jesaia, som säger: Han tog våra svagheter och våra sjukdomar bar han (v. 17). Fråga vi alltså, vad det vill säga, att Jesus tagit på sig våra sjukdomar, så sva-