icke var anlagt på syndares frälsning. Nej, allt — allt, vad han gjorde, vad han led, vad han predikade, samlade sig uti en punkt: syndares frälsning. Ingen har så uteslutande och troget blivit vid sitt ämbete som han. Ingen har med sådan outtröttlighet som han burit, vad han hade åtagit sig. 77. Till ytterligare belysning av denna sak vilja vi anföra ett par ställen, där aposteln Paulus på samma sätt begagnar samma ord, som Matteus använt för att översätta profetens uttryck. I Rom. 15:1 säger han: Vi äro pliktiga, vi, som äro starka, att bära de svagas svagheter. Vad vill det nu säga att bära de svagas svagheter? Svar: ingenting annat än att antaga sig de svaga och på det hjärtligaste se därtill, att vi må kunna hjälpa dem ur deras svaghet och nöd. Sammalunda säger aposteln i Gal. 5:2: Bären varandras bördor. Detta talar han med avseende på de kristnas rätta förhållande till bröder, som fallit i någon synd. När det sker, säger han, att någon faller i synd, så skolen I, som är en andliga, antaga eder honom, bära hans nöd, såsom vore den eder egen, samt se därtill, huru I må upphjälpa honom ur hans fall. När I gören så fullborden I Kristi lag. 78. Emedan Jesus sålunda hade åtagit sig syndare för att hjälpa dem upp ur deras synder, ur dödens och djävulens våld, måste han, såsom i det föregående säges, lida mycket. För att frälsa syndare måste han först överbevisa dem om synd, och det kunde världen icke lida. Därför sade han: Världen hatar mig, emedan jag bär vittne om henne, att hennes verk äro onda (Joh. 7). Och åter: Den, som gör illa, hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola varda straffade (Joh.