medförde lidande. Allt, vad söm hörde till människans värld, vart alltså till följd av människans synd underkastat lidande och förgängelse (Rom. 8). Därför säger man alldeles rätt, att naturen lider en förbannelse för människans synds skull. Men detta innebär icke, att Gud straffar naturen i människans ställe. Om någon fattade det så, skulle han göra sig skyldig till ett svårt missförstånd. Sammalunda är det ock ett mycket svårt missförstånd, när man om Kristi lidande tänker, att Gud straffat honom för våra synder i vårt ställe, såsom vi redan sagt. Hans lidande var icke ett lidande i vårt ställe, utan ett lidande med oss och av oss och för oss. Ty med oss led han, av oss led han, och för att taga bort våra synder och frälsa oss led han. 94. Vi skola i nästa betraktelse påpeka några flera bibelord, som tala om denna sak, men här må detta vara nog.