Gack bort och se efter, om det står väl till med dina bröder och med boskapen. När Jesus grät över Jerusalem, sade han: O, att du visste, vad som hör till din frid (Luk. 19). Där är ock ordet ”frid” så mycket som välfärd. Sammalunda talas här hos profeten om ”vår frid” icke blott i betydelsen samvetsfrid, utan likbetydande med ”vår välfärd” eller frälsning. 107. För det andra se vi, att profeten talar om en tuktan. Vad detta ord innebär, kunna vi lära av många andra ställen. I Ordspr. 3:11 läsa vi: Min son, förakta icke Herrens tuktan. I Job. 5:17 heter det: Säll är den man, som Gud agar; därför förkasta icke den Allsmäktiges tuktan. I Jer. 2: 30 säger Herren: Förgäves har jag slagit edra barn: de mottogo dock icke tuktan. På alla dessa ställen begagnas samma hebreiska ord som här. Av samma ställen se vi ock, vad detta ord uttrycker, nämligen en uppfostran genom aga eller lidande till något gott. Därför översätter även aposteln i Hebr. 12:2 Salomos ord i Ordspr. 3:11 sålunda: Förakta icke Herrens uppfostran, och därvid begagnar han samma ord som t. ex. Paulus i 2 Tim. 3:16, där han säger: All skrift, av Gud ingiven, är nyttig till uppfostran i rättfärdighet. Samma uttryck begagnar aposteln, då han i 1 Kor. 11:32 säger: När vi dömas, så uppfostras (eller: tuktas) vi av Herren, på det vi icke skola med världen varda fördömde. I Tit. 2:12 säger Paulus även med samma uttryck: Guds nåd uppfostrar oss att undfly all ogudaktighet o. s. v. Den äldsta översättning av Gamla testamentet, som vi hava i behåll, nämligen de sjuttio uttolkares, återgiver också profetens ord sålunda: Vår frids uppfostran på honom.