108. Här är alltså fråga om en uppfostran — en uppfostran genom lidande. Föremålet för denna uppfostran var Kristus, och ändamålet var vår frid eller frälsning. Ack, var skola vi uti den heliga Skrift finna ett ord, som förklarar för oss, vad profeten säger? Svar: I Hebr. 2: 10 läsa vi: Det hövdes honom, för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, att, då han fört många barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings grundläggare. Och åter i kap. 5:8: Ehuru han var Guds Son, har han, av det han led, lärt lydnad; och sedan han blivit fullkomnad vart han för alla dem, som lyda honom, en orsak till evig frälsning. 109. Även i dessa apostelns ord framställes Jesu lidande såsom en uppfostran, vilken hörde till vår frälsning. Och denna uppfostran bestod däri, att ”han, av det han led, lärde lydnad” och sålunda genom lidande ”fullkomnades såsom vår frälsningshövding”. Genom detta fullkomnande vart han en orsak till evig frälsning för dem, som lyda honom. Så talar aposteln, och oss tillkommer att höra och tro. Jesus föddes hit till världen en sann människa såsom var och en av oss. Han var ett spätt, värnlöst barn, som måste lindas, bäras vårdas alldeles såsom våra små barn. Såsom ett verkligt människobarn tillväxte han i ålder, i förstånd, i kraft. Han växte till i visdom, kropps-gestalt och nåd för Gud och människor, säger Lukas. Det är underbart att tänka därpå, när vi tillika veta, att han var Guds enfödde Son, den genom vilken allting är skapat, himmelens och jordens herre. Men Skriften säger det, och vi må böja oss och tillbedja inför detta under av Guds nåd.