skyld är, säll är den människa, vilken Gud ingen synd till-räknar (Ps. 32). Och vem är det, som är så säll? Svar: Alla de som bekänna synderna och tro på Jesus. Om vi bekänna synderna, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh. 1:9). Kommen, låtom oss gå med varandra till rätta: om edra synder än vore blodröda, skola de dock varda snövita, och om de än vore röda som purpur, skola de dock varda såsom ull (Jes. 1). Du behöver därför icke göra några undersökningar, huruvida icke du till äventyrs är för stor syndare. Ty här äro inga grader. Här är ingen åtskillnad (Rom. 3). Kom till rätta med alla dina synder, alla dina brott, stora och små, blodröda och rosenfärgade, och allt skall varda förlåtet. Dåre är förvisso den, som har ett sådant anbud, men ändock låter sig av djävulen skrämmas bort från nådastolen. 119. Om den andra sidan av rättfärdiggörelsen eller hjärtats rening säger Petrus: Gud rengjorde hedningarnas hjärtan genom tron (Apg. 15:9). Därom säger Paulus: I voren tjuvar, I voren giriga, I voren drinkare, men I vorden avtvagna, I vorden helgade, I vorden rättfärdigade i Herrens Jesu namn och i vår Guds ande (1 Kor. 6: 11). Därom säga våra symboliska böcker: Att varda rättfärdig, det vill ju säga, att ifrån att vara en syndare varda from och genom den helige Ande på nytt född.1 Och Luther säger om samma sak i Schmalkaldiska artiklarna: Vad jag om rättfärdiggörelsen alltid hittills och med ihärdighet lärt, kan jag icke heller nu i det minsta ändra, nämligen att vi genom tron, såsom Petrus säger, få ett annat nytt och rent hjärta 0. s. v. Av syndernas förlåtelse hade vi 1 Muller sid. 100.