ingen tjänst, intet gagn, om vi ändå blevo kvarlämnade i synden. Ingen förvillelse kan vara förfärligare än den, att en människa bliver kvar i synden men under tiden tröstar sig därmed, att hon dock inför Gud är rättfärdig genom syndernas förlåtelse. Guds nåd är en helbrägdagörande nåd. Därför tillämpar Petrus profetens ord i vår text sålunda: Kristus bar våra synder i sin lekamen upp på trädet, d. ä. Kristus utstod i sin lekamen till följd av våra synder lidande alltintill korsets död, och detta på det att vi skulle vara döda från synderna och leva för rättfärdig-heten; genom vilkens sår I ären helade (i Petr. 2: 24). 120. En läkares uppgift är att upphäva sjukdomen samt återställa den sjuke till hälsan igen. Sammalunda är det Kristi uppgift och ämbete att upphäva synden och återställa oss till rättfärdighet. Och såsom läkarens verk hos den sjuke icke är avslutat, förrän den sjuke är frisk, så är också Kristi verk hos en syndare icke avslutat, förrän syndaren står där inför Gud helig och rättfärdig och lik Gud. I himmelen skall intet inkomma, som är besmitte-ligt, som styggelse gör eller lögn. 121. Därför säger Johannes Döparen om Jesus: Se Guds lamm, som tager bort världens synd. Han säger icke: ”Som kvarlämnar och endast övertäcker världens synd”, icke heller: ”Som betalar världens synd och gör, att hon icke tillräknas”, nej, utan: ”Som tager bort världens synd”. Men att taga bort, det är att taga bort och icke lämna kvar. Det är mycket enkelt, och Döparens ord behöva icke tolkas utan bara läsas och tagas, såsom de lyda. 122. Om denna sak säger Paulus: Gud utvalde oss i Kristus, att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom (Ef. 1:4). Och åter i samma brev: Kristus älskade för-