vägar, när det gäller att komma till himmelen. De hoppas visserligen, det är sant, de hoppas att komma till himmelen på de orätta vägar, som de gå, men deras hopp kommer på skam, och deras ände varder förtappelse. Den porten är vid och den vägen är bred, som drager till fördömelse, och de äro många, som gå på den, säger Jesus. Men icke tro dessa många, att de äro på väg till rummet av gråt och tandagnisslan. Nej, de hoppas det bästa, säga de. Gud skall väl vara dem nådig och taga dem till himmelen, fast de icke äro fullkomliga. 128. Men annorlunda talade Frälsaren. Han visste icke, att alla vägar leda till himmelen. Han visste aldrig att förkunna människorna, att det vore detsamma, vilken väg de vandrade, emedan de ändå till sist skulle komma till himmelen. Tvärtom visste och förkunnade han, och han tog aldrig tillbaka den förkunnelsen, att det är blott en väg till himmelen. Den, som går på sidan om denna enda väg, kommer aldrig fram till himmelen, även om den avväg, han går, tycks ligga mycket nära den rätta vägen. Att gå ”så nära den rätta vägen”, det är ock att gå den orätta vägen. Kristus kunde gråta över dem, som gingo den orätta vägen, men han kunde inte hjälpa dem till himmelen, när de icke ville låta honom föra dem in på en annan väg. Nej, sådan vägen är, sådant varder ock slutet. 129. Om den väg, som leder till himmelen, säger Jesus: Jag är vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utan genom mig (Joh. 14). Skriften har icke ett enda ställe, som talar emot dessa Herrens ord, utan allt, vad hon om vägen till himmelen talar, det talar hon i en och samma ton: Vägen är en, och den heter Jesus. Alla de, som gå på sidan om honom, gå vilse. Jag är dörren, säger Jesus