tolkares) återgiver också denna vers sålunda: Herren överlämnade honom åt våra missgärningar. Den senaste översättningen (1903) av svenska bibelkommissionen menar väl detsamma, då den översätter: Herren lät allas vår missgärning drabba honom. Profetens ord uttrycka alltså ungefär detsamma som Herren Jesu ord till dem, som grepo honom: Detta är eder stund och mörkrets makt, d. ä. Gud har i denna stund överlämnat mig åt eder, på det att eder ondska må utgjuta sig över mig till att martera, korsfästa och döda mig. Den gamle Biichner i sin konkordans förklarar även profetens mening sålunda: ”Gud lät synderna såsom en fientlig här gå löst och storma på honom.” Detta står nu ocks.å i fullkomlig överensstämmelse med hela Nya testamentets vittnesbörd, såsom vi uti sjätte betraktelsen sett och därför nu icke här åter upprepa. 151. Men att profeten säger, att det var Gud, som överlämnade Kristus åt fiendernas ondska, därmed vill man framhålla, att ingenting skedde utan Guds tillstädj else och ledning. Så länge Herrens tid ännu icke var kommen, kunde ingen röra honom, utan alla fiendernas planer korsades den ena gången efter den andra. Men när tiden var inne, att Herren skulle gå från denna världen till Fadern, då lämnades han av Fadern i fiendernas makt till att korsfästas och dödas. Därpå syftar Herren i sitt ångestrop på korset: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Ty det ord, som han där begagnar, betyder egentligen: varför har du lämnat mig i sticket (nämligen åt fienderna) ? I Ps. 22, varur hans ord äro hämtade, vittnar också hela sammanhanget, att det är fråga om ett överlåtande åt fienderna. Ty strax därefter tillägger han: Jag ryter, men min hjälp är fjärran. Jag är en mask och icke en männi-