ska, människors begabberi och folks föraktelse. Alla de, som se mig, bespotta mig, gapa upp med munnen och rista huvudet o. s. v. 152. Skriften vittnar, att fienderna ingenting kunna göra emot Guds barn utan Guds tillstädjelse eller ledning. Nej, icke ens ett hår på deras huvuden skola de kunna kröka. Uppbjöde de ock all sin makt, så kunde de dock intet göra. Herrens ängel lägger sig omkring dem, som frukta honom, och hjälper dem ut (Ps. 34:8). Konung Nebukadnessar var en väldig herre: Sadrak, Mesak och Abed-Nego voro några värnlösa judar, men vad förmådde han emot dem? Han kastade dem i den brinnande ugnen, men elden förtärde dem icke; en Herrens ängel avvände lågan ifrån dem, så att de kunde gå omkring och sjunga i elden. Och när de kommo ut, så voro deras kläder icke ens svedda, så att man kunde känna någon lukt. Så hjälper Gud de sina. Därför kunde David frimodigt sjunga: Allenast Gud är min klippa och min frälsning, han är min borg (Ps. 62: 3). Och äter: Under Herrens vingars skugga har jag tillflykt, till dess fördärvet är förbi (Ps. 57: 2) 153. Om fienderna fördenskull någon gång få Guds barn i sina händer till att göra med dem, vad de vilja, så beror det endast därpå, att Gud har lämnat dem i deras händer. Det ser väl ut, som berodde det på fiendernas makt eller list eller överrumpling; men skenet bedrager: det är Gud, som lämnat de sina i deras våld. När Herodes fängslade Johannes Döparen, då var det Gud, som överlämnade Johannes i hans våld till att fängslas och dödas. Utan ett sådant överlämnande hade Herodes och alla hans soldater icke kunnat komma sin hand vid Johannes. Sammalunda var det ock Gud, som överlämnade Jakob åt He-