skymfade igen, och när han led, icke hotade utan överlämnade det åt den, som dömer rättfärdigt (i Petr. 2:21 f.). 171. Alla de, som gudeligen vilja leva i Kristus Jesus, måste lida förföljelse (2 Tim. 3:12). Den, som väntar annat, väntar förgäves. Gud sade till ormen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din säd och kvinnans säd (1 Mos. 3), och därvid bliver det. Den kristen, som vill vara sin Herre och Mästare trogen, vet av dessa ord, vad han har att vänta, och bör därför bereda sig därpå samt ”överräkna bekostningen” (Luk. 14:28). Den som vill undgå förföljelse, han måste varda sin Herre otrogen. Och huru många äro icke de, som förstå att på det sättet hålla frid med världen, under det de dock vilja vara Kristi lärjungar! 172. Men när nu den troende måste lida förföljelse, då gäller det för honom att därvid förhålla sig såsom en kristen. När t. ex. en hustru för trons skull blir av sin man förtryckt, smädad, ja kanske misshandlad, när han vill tvinga henne att handla emot sitt samvete o. s. v., då fordras det visserligen en stor Guds nåd, om hon icke skall bliva uppretad och giva sin man bittra ord igen, om hon icke skall visa honom ondskefulla miner och åtbörder utan, trots alla lidanden, tiga, icke såsom man tiger av ondska, utan såsom ett lamm tiger för sina klippare. Det fordras en stor Guds nåd, om hon ändå skall kunna vara ödmjuk, vänlig, innerlig, öm emot sin man såsom en rätt hustru, under det att hon fast och bestämd förbliver vid Herren och icke låter sig av sin mans ovilja för något pris förmås att handla mot Guds bud. Herren vill hos de sina finna ett sådant gudfruktigt och kristligt väsende, och han vill själv genom sin Ande giva dem det. Därför du hustru, som