dernas ondska fyllde med malört och galla. Och skulle han icke stilla och ödmjukt dricka den kalk, som Fadern räckte honom, även om det var fienderna som fyllde den? 169. Av rådet fördes Jesus inför Pilatus. Men även där gick intet ont ord övér hans läppar. Och huru skulle det hava kunnat göra det? I hans hjärta fanns ingen ondska, och varifrån skulle dä något ont ord hava kommit? På de frågor som Pilatus gjorde honom, svarade han ödmjukt och frimodigt. Men till de beskyllningar, som översteprästerna och de äldste gjorde honom, svarade han icke ett ord, så att landshövdingen förundrade sig (Matt. 27:12 f.). När han sedan kom inför Herodes, till vilken Pilatus hade sänt honom, så hörde han åter stillatigande översteprästernas och skriftlärarnas 1 lögnaktiga anklagelser, mottog stillatigande Herodes’ och hans krigsfolks förakt och begabberi. Det var icke en min, icke en åtbörd, icke ett ord av hot eller vrede. När hans kropp sargades av gisslen, när han törne-kröntes, när han av Pilatus utfördes för att visas för den uppretade folkmassan^ då förhöll han sig stilla såsom ett lamm, som till slaktning ledes. Och när han sist utleddes till Golgata och hängdes på korset, då gingo få ord av hans mun. Men ingen hörde ett ord av ondska; allt vad han sade, var ord av deltagande kärlek, av frälsande kärlek, av hängivenhet åt den himmelske Fadern, som räckte honom den bittra kalken. 170. Detta framställer Petrus såsom ett exempel för Kristi lärjungar att efterfölja, då han säger: Därtill ären I kallade, emedan Kristus har lidit för eder, lämnande eder ett föredöme, på det att I skolen efterfölja hans fotspår, han som icke gjorde ^ågon synd, ej heller vart något svek funnet i hans mun, han, som när han vart skymfad, icke