härtighet (Ordspr. 28: 13). Men den som i sin missgärning förbliver, han har ingen nåd att få, även om han aldrig så ofta bekänner. Alltså — när du måste lida för det, att du tror på Kristus, så låt det hava sin gång och befall det åt Gud! Han skall sköta saken. Ju mer du kan likna Jesus, desto bättre är det. 175* ”Ja men”, säger du, ”skall jag då låta allt orätt passera utan att sätta mig däremot eller göra, vad jag kan, för att avstyra det?” Svar: därom är här icke fråga. Vad du kan göra för att befordra rätt och rättfärdighet samt avstyra orättfärdighet, det gör i Guds fruktan med all ödmjukhet. Så gjorde Herren Jesus. Men kommer det därtill, att du för detta arbete i Guds tjänst måste lida förföljelse på ett eller annat sätt av de orättfärdiga, då är det din tid att bära och lida med tålamod och stillhet. Så har Jesus gjort. Ingen har mer kraftigt motarbetat orättfärdigheten än han, och ingen har mer stilla och undergivet lidit än han, när det kom därtill, att fienderna, uppretade av hans vittnande mot dem, utgöto sitt raseri över hans person. 176. Sammalunda gjorde även Stefanus. Ingen har kunnat med mer väldighet och kraft än han vittna emot fiendernas ondska. Hans tal inför rådet läses i Apg. 7. I hårdnackade och oomskurne i hjärta och öron, sade han till de överste prästerna och skriftlärarna, I motstån alltid den helige Ande, såsom edra fäder, så ock I o. s. v. Det skar rådet i öron och hjärtan, men Stefanus tvekade intet. ”Till sådant nödgar och driver honom kärleken, som han har till Gud. Denna kärlek kan icke med tystnad fördraga, att Guds bud varda så föraktade, icke heller skrymta, utan bannar och straffar dem, som göra Gud emot. Däruti låter