dig, att du icke av din fiendes ondska låter förleda dig att göra dig själv skada, genom att själv varda ond. Det vore ju galenskap. Så länge du bara lider andras ondska, skall allt tjäna dig till det bästa, såsom Paulus säger (Rom. 8:28). 183. Men att det är en nådegåva av Gud att så lida för Jesu namns skull, det är lätt att se av följande omständigheter: 1) Lidandet verkar uthållighet, trons beprövning och ett fast hopp. Därom säger Paulus: Vi berömma oss i bedrövelserna, vetande att bedrövelse verkar uthållighet, uthålligheten verkar beprövning, beprövningen verkar hopp, men hoppet låter icke komma på skam (Rom. 5). Om samma sak säger Petrus: I den yttersta tiden skolen I fröjdas, sedan I nu en liten tid, om så behöves, blivit be-drövade genom mångahanda frestelser, på det att eder tros äkthet må befinnas mycket kostligare än guldet, som förgås men prövas genom eld, till lov, ära och pris vid Jesu Kristi uppståndelse (1 Petr. 1:6). Därom säger ock Jakob : Mina bröder, hållen det för all glädje, när i fallen uti mångahanda frestelser, vetande, att eder tros beprövning verkar uthållighet (Jak. 1:2). 2) Lidandet har, när det av en kristen rätt mottages, en förunderlig makt att förödmjuka hjärtat, lösgöra det från världen, helga, rena och stärka det i gudaktighet. Paulus bekänner om sig i 2 Kor. 12, att Gud givit honom en påle i köttet, en satans ängel, som skulle kindpusta honom, på det att han icke skulle berömma sig av de höga uppenbarelser, som han fått, utan behållas i ödmjukhet (v. 7). Och Petrus säger: Den som lider i köttet, han har återhåll från synden (1 Petr. 4:1). Menar du icke, att det är en nådegåva, det som bär sådan frukt? Men icke nog med det: 3) Lidandet föder av sig