en oändlig härlighet. Därom säger Jesus: Saliga ären I, när människorna försmäda eder och förfölja eder och säga allt ont om eder, ljugande för mitt namns skull. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen (Matt. 5). Om samma sak säger Paulus: Vår bedrövelse, den dock timlig och lätt är, föder i oss en evig och över all måtta viktig härlighet (2 Kor. 4: 17). Och åter: Lida vi med, så skola vi med regera, dö vi med, så skola vi med leva (2 Tim. 2: 12). Och åter: Lida vi med honom, så skola vi ock förhärligas med honom (Rom. 8: 17). När Gud låter lidande komma över de sina, så är det att betrakta, såsom när en fader sätter in en penningsumma på sparbank för sina barn, dock med den skillnad, att räntan i Guds sparbank är utan mått. Kom därför icke och säg, att icke lidandet är en nådegåva! O, huru skamligt att ondgöras däröver, att man måste något lida för Jesu namns skull. Passar det att ondgöras över en så dyrbar nådegåva ? 184. För det femte kunna fienderna aldrig göra dig något, som icke Gud tillstädjer dem att göra. Därför tog även Jesus sitt lidande såsom en kalk, som räcktes honom av Gud. Tag du ditt lidande sammalunda och säg såsom han: Skulle jag icke dricka den kalk, som min fader givit mig? (Joh. 18: 11). Utan Guds tillstädjelse skall icke ett hår falla från ditt huvud (Luk. 21: 18). Men därom hava vi förut talat. 185. För det sjätte är det alltid farligt att strida i egen sak. Ingen människa kan göra det fullt opartiskt eller rättvist. Alltid varder omdömet på ett eller annat sätt förvirrat därigenom, att man själv är invevad i saken. Därför är det alltid tryggast och bäst att anbefalla allt åt Gud. Han styr allt på det rättfärdigaste sättet. Det onda, som dina