TJUGONDE BETRAKTELSEN Jesaias 53*8. Straff åt dem. 199. Vi läsa vidare: Och i hans samtid vem betänkte, att han vart bortryckt ur de levandes land av mitt folks missgärning, straff åt dem? Judarna betänkte icke, vad de gjorde, när de ropade: Korsfäst, korsfäst honom! De betänkte icke, vad de gjorde, när de ropade: Hans blod komme över oss och våra barn! Synden och djävulen hade alldeles förblindat deras ögon och hjärtan, så att de voro liksom vansinniga. Det känna vi allesammans av historien. När en människa hängiver sig åt synden, så ser man ofta, att hon blir såsom från sina sinnen. Då kunna de förnämste, de högst uppsatte, de mest bildade män kasta sig i brott, som man har svårt att tro, att en människa med sunt förnuft skulle kunna begå. 200. Men vi vilja nu se på ordalagen i profetens förkunnelse. ”Han är bortryckt ur de levandes land”, heter det, och att det syftar på hans död, förstå vi alla. ”Av mitt folks missgärning”, heter det vidare. Det ord, som vi här översatt med ”av”, är samma ord, som förekom i fjärde versen, om vilket vi sade, att det kunde betyda både ”av” och ”för — skull” eller ”till följd av”. I stället för: ”av mitt folks missgärning”, kunna vi alltså översätta: ”för mitt folks missgärnings skull”, eller ”till följd av