TJUGUFEMTE BETRAKTELSEN Jesaias 53: io. Vad offren hade för betydelse. 246. Om nu skuldoffret, såsom vi i förra betraktelsen sett, icke hade den betydelsen att gottgöra synd såsom villkor för förlåtelsen, vad betydde *det då ? Svar: det må vi läsa i Bibeln. T 3 Mos. 5: 18 heter det därom: Och prästen skall försona honom hans ovetenhetssynd, vilken han har gjort utan att veta det, och det varder honom förlåtet. Och i 3 Mos. 6:7 heter det om samma sak: Och prästen skall försona honom inför Herrens ansikte och då varder honom förlåtet allt, vad han har gjort. Märk, märk! Icke försona Gud emot honom utan försona honom inför Gud! Skuldoffrets liksom syndoffrets ändamål var alltså att försona synder. Men vad det är att försona synder, därom vilja vi rannsaka, vad Skriften säger, ty hon måste ha det avgörande ordet. 247. Det hebreiska ord, som i våra biblar översättes med ”försona”, betyder egentligen betäcka. Att försona synd skulle således allra egentligast heta att betäcka synd. Att därmed dock icke menas att bara undangömma synden, det kunna vi förstå av det sätt, varpå samma ord för övrigt brukas. När t. ex. Gud i Jes. 28: 18 säger: Edert förbund med döden skall utplånas, så begagnas, för att uttrycka utplånandet, samma hebreiska ord, som använ-