Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252. O, huru skönt och ljuvligt har icke Gud i detta
märkvärdiga försoningsoffer framställt, vad han tänkte
sig för en betydelse i det, som han kallade försoning! Men
på det vi måtte bliva ändå vissare, må vi ock betrakta den
sista delen av försoningsoffrets handling eller förfarandet
med den levande bocken. Denna bock skulle ställas levande
fram inför Herrens ansikte och försonasy heter det i v. 10.
Vad vill det säga, att bocken skulle försonas? Tänk ett så
märkvärdigt uttryck som det, att bocken skulle försonas.
Det kan ju icke betyda, att Gud skulle blidkas. Nej,
försona är här som på andra ställen detsamma som att helga
eller rena. Att bocken skulle försonas, vill därför säga, att
han skulle på ett sinnebildligt sätt helgas till att bortbära
folkets synder. I v. 21 f. heter det nämligen, att folkets
synder skulle bekännas över den levande bocken, och sedan
skulle bocken drivas ut i öknen samt på sig bortbära alla
Israels barns missgärningar uti vildmarken. Tänk, vilken
levande målning! Låtom oss säga det ännu en gång: Den
saken gällde det alltså i försoningen: folkets rening genom
syndernas borttagande. Och det gjorde Gud genom
översteprästen på ett sinnebildligt sätt i offret. Därför heter det
till slut såsom en förklaring av hela den stora
offerhandlingens betydelse: På den dagen sker eder försoning, så att
I varden renade; från alla edra synder varden I renade in-
Ack, detta folket har begått en stor synd. Men förlåt dem nu deras
synd! Annars stryk ut mig ur din bok, som du har skrivit (2 Mos.
32:30 f.). Om ett sådant ”försonande” av synd talar ock aposteln
Jakob i kap. 5:14 f-, då han säger: Är någon sjuk ibland eder, så
tillkalle han församlingens äldste, att de bedja över honom, smörjande
honom med olja i Herrens namn; och trons bön skall frälsa den lidande,
och om han begått synder, skall det förlåtas honom. Alltså är det
något, som ännu fortfarande sker inom den kristna församlingen, att
den ene på detta sätt ”försonar” den andres synd. Men att detta är
något helt annat, än när det om Gud säges, att han försonar synd, ar
uppenbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
