252. O, huru skönt och ljuvligt har icke Gud i detta märkvärdiga försoningsoffer framställt, vad han tänkte sig för en betydelse i det, som han kallade försoning! Men på det vi måtte bliva ändå vissare, må vi ock betrakta den sista delen av försoningsoffrets handling eller förfarandet med den levande bocken. Denna bock skulle ställas levande fram inför Herrens ansikte och försonasy heter det i v. 10. Vad vill det säga, att bocken skulle försonas? Tänk ett så märkvärdigt uttryck som det, att bocken skulle försonas. Det kan ju icke betyda, att Gud skulle blidkas. Nej, försona är här som på andra ställen detsamma som att helga eller rena. Att bocken skulle försonas, vill därför säga, att han skulle på ett sinnebildligt sätt helgas till att bortbära folkets synder. I v. 21 f. heter det nämligen, att folkets synder skulle bekännas över den levande bocken, och sedan skulle bocken drivas ut i öknen samt på sig bortbära alla Israels barns missgärningar uti vildmarken. Tänk, vilken levande målning! Låtom oss säga det ännu en gång: Den saken gällde det alltså i försoningen: folkets rening genom syndernas borttagande. Och det gjorde Gud genom översteprästen på ett sinnebildligt sätt i offret. Därför heter det till slut såsom en förklaring av hela den stora offerhandlingens betydelse: På den dagen sker eder försoning, så att I varden renade; från alla edra synder varden I renade in- Ack, detta folket har begått en stor synd. Men förlåt dem nu deras synd! Annars stryk ut mig ur din bok, som du har skrivit (2 Mos. 32:30 f.). Om ett sådant ”försonande” av synd talar ock aposteln Jakob i kap. 5:14 f-, då han säger: Är någon sjuk ibland eder, så tillkalle han församlingens äldste, att de bedja över honom, smörjande honom med olja i Herrens namn; och trons bön skall frälsa den lidande, och om han begått synder, skall det förlåtas honom. Alltså är det något, som ännu fortfarande sker inom den kristna församlingen, att den ene på detta sätt ”försonar” den andres synd. Men att detta är något helt annat, än när det om Gud säges, att han försonar synd, ar uppenbart.