ning går över på alla hans efterkommande. Om man frågar efter orsaken därtill, att hela världen är stadd i synd, så svaras: Adams olydnad är orsaken. Hans olydnad gjorde honom själv till en syndig fader. Men av en syndig fader kunde icke komma annat än ett syndigt släkte. Sådan den är, som föder, sådan är ock den, som födes. Av lejon födes lejon, av tiger födes tiger, av får födes får, av människa födes människa, av syndare födes syndare. Därför säger ock Paulus i Rom. 5: 19: Genom en enda människas (det är Adams) olydnad gjordes de många (d. ä. alla hans efterkommande) till syndare. 267. Å andra sidan är Kristus, den fullkomligt lydige, stamfader för ett rättfärdigt släkte. Ty alla de, som av honom födas, bliva genom denna födelse delaktiga av hans natur, hans ande och sinne, bliva nya, rättfärdiga och heliga människor. Och yttersta orsaken därtill är hans lydnad, som han av lidandet lärt och varigenom han själv, såsom vi nyss sett, blivit fullkomnad till en frälsare för syndare. Därom säger ock Paulus i Rom. 5: 19: Genom den enes (det är Kristi) lydnad skola de många göras rättfärdiga. ”De många” säger han. ”De många” i motsats mot Adam äro alla hans efterkommande, ”de många” i motsats mot Kristus äro alla de, som genom tron födas av honom.1 Här är full motsvarighet. 268. Emedan nu Kristus givit sitt liv såsom ett offer för att försona, rena och rättfärdiga syndare från deras synder, skall han få se säd, d. ä. en avkomma. Med denna avkomma menas, såsom vi lätt förstå, alla på Kristus tro- 1 När man (såsom t. ex. Rosenius) stundom lärt, att Paulus i bägge fallen menar ”samma de många”, har man fullkomligt felat om hans mening. Paulus framställer Adam och Kristus såsom två stamfäder, icke för ett och samma utan för var sitt släkte.