ende människor. Att de kallas hans avkomma, beror därpå, att de genom tron på honom blivit födda på nytt, blivit delaktiga av hans liv och hans natur samt så fullständigt förvandlade, att de äro helt och hållet nya människor. Därom säger Paulus: Var nu någon är i Kristus, är han en ny skapelse, det gamla är förgånget, allting har blivit nytt (2 Kor. 5: 17). 269. Kristus förvandlar icke blott det utvärtes väsendet, utan han gör hela människan både i inre och yttre måtto till en ny människa. Den som genom Guds ords hörande icke kommit längre än därtill, att han ändrat sitt utvärtes liv, så att t. ex. en supare blivit nykter, en svär-jare upphört att svärja o. s. v., han hör ännu icke till ”avkomman”, till barnen, utan på sin höjd till tjänarna. Nikodemus var en from och allvarlig man, alldeles olik den vanliga sortens fariséer, men Herren sade honom icke: Med dig står det väl till, Nikodemus. Nej, utan så sade han: Du måste födas ovanifrån, om du vill ingå i Guds rike (Joh. 3). 270. Att någon är en nykter, redbar och i allo förträfflig medborgare, fader, moder, husbonde, son, dotter etc., det är allt gott och väl, men ännu är därmed icke sagt, att ock hans hjärta är rätt för Gud. En hustru kan väl vara en utmärkt husmoder till att regera huset, en utmärkt granne för alla dem, som bo omkring, en utmärkt duglig, rättskaffens och arbetsam kvinna, men därmed är ännu icke sagt, att ock hennes hjärta är rätt inför hennes man. Ty allt det förra kan hon vara utan det senare. Men saknas detta senare, då saknas det väsentliga i äktenskapet. Sammalunda kan väl en människa i yttre måtto vara ett framstående mönster, utan att hennes hjärta är rätt för