- Project Runeberg -  Smärtornas man /
202

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

troende och heliga människor; men förklara denna
företeelse, det är omöjligt. Av Herren är den, det kan man se
därav, att den drager syndares hjärtan till Herren. Men
ett under är den för våra ögon. Världen kallar den för
svärmeri, överdrift, villfarelse o. s. v. Men döme var och
en, som har någon förmåga att döma! Att syndare bliva
bekymrade över sina synder och börja fråga efter nåd,
kan det verkligen vara svärmeri? Tror du verkligen det?
Är det icke tvärtom det förskräckligaste svärmeri att leva
obekymrad i sina synder, att vara glad och lycklig i
världen, såsom vore synden ingenting, och såsom vore ingen
dom att vänta? Och vidare: att en syndare giver sitt hjärta
helt åt Gud samt börjar i allting fråga efter hans vilja för
att göra därefter — kan det verkligen vara överdrift? Tror
du verkligen, att det är överdrift att vilja lyda Gud i allt?
Att en människa, från att vara en träl under världen,
varder himmelskt sinnad och börjar jaga efter det, som är
ovantill, förgätande det, som är nedantill — kan det
verkligen vara villfarelse? Sannerligen: man behöver endast
använda sitt sunda förnuft för att inse, att det icke är så.
Tvärtom är det en villfarelse — en förskräcklig villfarelse
att förgäta Herren och leva såsom de oskäliga djuren, eller
att dela sitt hjärta mellan Gud och världen. Det känna och
erkänna även de ogudaktiga i all hemlighet, fastän de icke
vilja öppet tillstå det. Det vet även du.

277. Det var en gång en gudsförnekare, som hade gått
vilse i en skogstrakt, vilken var illa beryktad såsom ett
tillhåll för dåliga människor. När mörkret hade inbrutit, var
han mycket rädd. Han hade ingen Gud. Endast tvenne
laddade pistoler utgjorde hans hopp. Emellertid blev det
kallt, och när han på avstånd fick se ett ljus, så styrde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:26:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smam/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free