han sina steg åt det hållet. Där påträffade han en stuga, i vilken han vänligt mottogs av en kvinna. ”Min man är ute”, sade hon, ”men han kommer snart hem.” — ”Kanske är jag kommen in i en rövares hus”, tänkte gudsförneka-ren, och det gick en rysning genom hela hans varelse. ”Men”, tilläde han hemligen för sig själv, ”jag skall sälja mitt liv så dyrt som möjligt.” Och därvid grep han kraftigt om sina pistoler, vilka voro gömda i hans fickor. Nu kom mannen hem, hälsade honom vänligt, bjöd honom till måltid, men gudsförnekaren fruktade, att allt detta endast var list, och ville därför ingenting smaka. Efter måltiden anvisades han en bädd, men naturligtvis ville han icke gå till vila. Vem kunde veta, vad detta obekanta folk ämnade göra med honom under sömnen? ”Nåväl”, sade husbonden, ”det står eder fritt att sova eller att vaka; emellertid beder jag eder lyssna en stund. Vi äro ett folk, som tro på Jesus och älska vår Gud, och vi hava därför för sed att, innan vi gå till vila, läsa ett stycke ur hans ord och befalla oss i hans vård.” Vid dessa ord släppte gudsförnekaren sina pistoler och drog fram sina händer ur fickorna. Men efter aftonbönen gick han lugnt till sängs och sov gott. Så gudsförnekare han var, sade honom dock en inre röst, att man inga pistoler behövde utan kunde sova trygg i ett hus, där man trodde på Jesus och älskade Gud. 278. Det är ganska märkvärdigt att akta på världens omdöme i denna sak. Hon visar ofta en ganska fin uppfattning. Om någon endast ändrar sitt utvärtes väsende utan någon inre hjärtats förändring, så säger världen: Det är gott. Hon prisar en sådan människa och säger, att hon blivit en bra människa, en dygdig, en utmärkt människa. Om hon därjämte börjat flitigt gå i kyrkan, 0111