och varje dag får Herren se ny säd födas åt sig och sin Fader. Vilken skillnad mellan den dag, som nu är, och den tid, som var för åttio eller nittio år tillbaka! Då fick man söka med lykta och ljus för att finna en levande kristen. En sådan var då ett riktigt vidunder. Och nu — nu måste man begagna lykta och ljus för att kryssa så, att man undgår att överallt stöta på troende Guds barn. Ja, Gud vare i evighet lov för alla de under, vi få bevittna! 288. Se vi oss vidare omkring ute i hednavärlden, vad se vi där? Stora ting. Evangelium bäres ut av tusentals missionärer, och i många tusental räknas de hedningar, vilka genom deras arbete årligen övergiva sina avgudar för att tjäna den rätte Guden. På många öar i Söderhavet, där för icke länge sedan invånarna voro de förskräckligaste avgudadyrkare och människoätare, äro nu avgudarna bortkastade eller uppbrända, och i nästan varje hus läses Guds ord dagligen av forna hedningar, vilka nu känna och älska Jesus samt vilja likna honom. På ön Rarotonga funnos i mitten av 1800-talet ett hundra tusen avgudar. Nu finnes där icke en enda. Evangelium om Jesus har utrotat dem alla. När man talar därom, att missionen nu går långsamt framåt, så visar man allenast, att man icke tager reda på det, som sker. Den som icke tager reda på något, vet naturligtvis icke heller något och tror därför vanligen, att ingenting sker. Men aldrig har Faderns löfte till Sonen om en talrik säd med så raska steg framskridit mot sin uppfyllelse som just i den närvarande tiden. 289. Men profetens ord giva oss även en viktig lärdom angående missionen. Ofta förstå de troende icke att betrakta missionen från den riktiga synpunkten. De se uti densamma merendels ingenting annat än ett arbete för att