min hand. Vill jag göra något, vem kan hindra det? (v. 10 f.). Kan du mer behöva? Kan han väldigare tala? Och är det icke allvar, vad han säger? Genom vatten kan du väl få gå, genom eld också. Men Herren skall vara med och se till att ingenting skall fördärva dig. Din nöd må vara av andlig eller lekamlig art, den må bero på ihärdiga och mäktiga syndafrestelser, den må bero på sinnessjukdom eller på en i yttre måtto svår ställning — i allt är Jesus en mästare att hjälpa, och i hans hand har Gud lagt saken. Kom ihåg det! 335. När tvenne blinda en gång kommo till Jesus och bådo honom öppna deras ögon, frågade Jesus dem: Tron I, att jag kan göra eder detta? Och den frågan må väl var och en, som begär något av Jesus, taga även till sig. Tror du verkligen, att Jesus kan göra det, som du beder om? När du kommer till honom med dina syndafrestelser eller andra svårigheter och beder om hjälp, tror du då verkligen, att han kan hjälpa dig, eller ber du, såsom den där ändå i sanning icke väntar hjälp? Ack, huru ofta bedja icke Guds barn på det senare sättet! De falla ned och ropa på Herren, de stiga upp och tro, att det alltjämt skall förbliva på det gamla viset; eller de hålla det för mycket ovisst, om det någonsin skall bliva annorlunda. Men sådant behagar icke Herren. Han vill, att du skall sätta en fullkomlig tillit till honom, så att du låter det, som han säger, vara fullkomligt visst för ditt hjärta. Man plägar ju tro en människa, som bevisat sig trofast. Blir en sådan människa misstrodd, så räknar hon det såsom en förnär-melse, och det med rätta. Men vad skall då Gud säga? Sannerligen: det finnes ingenting så skamligt som otron. Därför, upp ur din dvala! Tro på Jesus för allt, ty han är