en mästare att hjälpa i allt. Han har fått Faderns bud därtill, och han har av Fadern fått all den makt, som han behöver därtill — all makt i himmelen och på jorden. Alla himmelens och jordens krafter stå till hans förfogande, och det måtte väl vara nog. 336. ”Ja”, säger du, ”det där låter nog stort och gott, men när det kommer till erfarenheten, ter det sig icke så ljust utan ofta mycket mörkt.” Vad nu då? Har du verkligen sett eller hört talas om någon, som hållit sig till Herren men blivit av honom utkastad eller övergiven? — ”Nej, icke just det”, säger du. — Nåväl, och du själv — har han någonsin kastat ut dig ? Har han någonsin hittills bett dig gå din väg? — ”Nej, icke heller det”, säger du igen. — Nå, vad menar du då? Har han kanske handlat med dig efter dina synder? Har han möjligen svikit det löftet: Ingen skall rycka mina får utur min hand? Är det kanske någon annan än han, som bevarat dig intill denna stund? — ”Nej”, svarar du åter igen. — Men säg då ut, vad du i erfarenheten sett, som icke gått efter hans ord? 337. ”Jo”, säger du: ”många, många gånger har jag måst vandra i djupt mörker; jag har ropat i mitt hjärtas ångest till honom, men jag har ingen hjälp erhållit, och det huru jag förehållit honom alla hans löften om hjälp och bönhörelse.” Det var en förskräcklig beskyllning. Är den också sann? — ”Ja”, säger du, ”det är allt sanning.” — Låt oss undersöka saken. Låt oss draga Herren inför rätta. Huru var det du sade: ingen hjälp — alldeles ingen? Han har alltså icke hulpit dig igenom dina frestelser och svårigheter utan lämnat dig att förgås däri? — ”Nej för ingen del, säger du; så menade jag icke.” — Alltså: det