honom icke försumma något, som kan vara nödvändigt för framgången av Faderns goda behag. Även yttre — för våra sinnen förnimbara — medel till de sinas bevarande och fullkomnande har han givit. Därtill hör först och främst hans heliga ord. Genom detta bestraffar han dem, när de synda, på det de icke må somna i synden och förgås. Såsom det hör till uppfostran i varje hus, att man måste banna och tillrättavisa barnen, när de fela, så hör detta även till Guds barns uppfostran. Men såsom det i ett hus icke allenast måste vara bannor utan även hugsvalelse och uppmuntran, så hugsvalar och uppmuntrar Herren även de sina genom evangelium, i vilket han tillsäger dem syndernas förlåtelse, försäkrar dem om sin närvaro och hjälp, sin oföränderliga nåd och rättfärdighet o. s. v. Genom sådan tröst bliva de till anden stärkta, såsom David säger: När du mitt hjärta tröstar, så löper jag dina budords vägar. Och profeten säger: Jag fann dina ord, och de blevo min spis, och dina ord blevo mitt hjärtas glädje och fröjd, ty efter ditt namn har jag ju blivit kallad (Jer. 15:16). 347. Utan Guds ord vore det för Guds barn icke möjligt att bestå. Därför har detta ord i alla tider varit dem synnerligen kärt. David säger därom: Dina rätter äro mera eftersträvansvärda än guld och finaste guld i myckenhet; de äro sötare än honung och finaste honung (Ps. 19: 11). I Ps. 119 prisar han Guds ord på alla upptänkliga vis. Sålunda säger han: Över dina vittnesbörds väg fröjdar jag mig såsom över alla skatter (v. 14). Min själ är sönderkrossad av trängtan efter dina rätter (v. 20). Dina vittnesbörd äro min lust, mina rådgivare (v. 24). Detta är en tröst i mitt elände, att ditt tal gör mig levan-