vändelse än detta. Tänk, du som ännu går där i dina synder: Det vore Herrens Jesu lust att se dig frälst. Även om du är mycket djupt sjunken i synder, så att kanske människor förakta dig och icke mycket fråga efter, huru vida du varder frälst eller icke, så har dock Jesus ett sådant sinne, att det vore hans hjärtas fröjd och lust, om du ville omvända dig. Det är för honom lika glädjande, att en förfallen sköka omvänder sig, som att den ärbaraste och sedligaste människa gör det. Hos honom är ingen åtskillnad. När en guldsökare finner ett stycke guld på en fots djup, så gläder det honom; men finner han ett stycke på hundra fots djup, så gläder det honom lika mycket. Han sätter icke mindre värde på detsamma därför, att det låg djupt. Låt därför Herren Jesus få se sin lust även på dig! 360. Men icke allenast det. Det varder ock glädje för Fadern inför de heliga änglarna i himmelen över varje syndare, som omvänder sig. Det förklarar Herren själv i Luk. 15. Gud tänker icke så här: ”Nu har jag gjort allt, vad som kunnat göras, för syndares frälsning. Vilja de nu omvända sig, så står det dem fritt; varom icke, så gör det mig alldeles detsamma.” Det vore alldeles såsom en guldsökare tänkte: ”Nu har jag gjort allt; nu har jag lagt ner hela min förmögenhet för att anskaffa maskiner och allt, som erfordras för bearbetande av denna guldgruva; finner jag nu något guld, så vill jag väl taga det; varom icke, så gör det mig alldeles detsamma.” Tror du, att någon skulle tänka så? Nej, och allra minst Gud. Hurudant hans sinne är, det låter Herren oss veta, när han liknar honom vid en herde, som har hundra får, vilken, om han borttappar ett, lämnar de nittionio och går efter det ena borttappade, till dess han finner det igen (Luk. 15). Vad sy-