nes dig? Skulle du veta, att du har en sådan Gud, och ändå kunde fortfara i dina synder? Tänk efter, glädje för Gud, glädje för Jesus, glädje för hans heliga änglar och salighet för dig själv skulle det bliva, om du omvände dig. Och nu, vad besluter du? Tänk om du nu sade med den förlorade sonen: Jag vill stå upp och gå hem!. 361. Men är detta bevekande för alla syndare att omvända sig, så är det ock uppmuntrande för alla dem, som äro i bekymmer över sina synder, och som gärna ville omvända sig, men som frukta, att Herren icke vill taga emot dem. Det är ju underligt, att djävulen kan skrämma själar på det viset. Emellertid är det mycket vanligt. Men må då var och en sådan själ ställa sig inför dessa profetens ord och läsa dem 0111 och om igen. Säg: står det nu här, att det är med olust eller motvillighet Herren ser syndare komma till sig? Står det så här: ”Av sin själs vedermöda skall han nu till sist få den ledsnaden att se syndare komma och besvära honom?” Nej, utan så heter det: ”Såsom lön för all den vedermöda, han lidit, skall han nu få den stora glädjen att se stora syndare komma till honom i stora skaror.” 362. När Jesus utanför den samaritiska staden Sikar tillsammans med sina lärjungar såg stadens invånare komma ut för att söka honom, då sade han till lärjungarna: Lyften upp edra ögon och besen marken, ty hon begynner vitna till skörd (Joh. 4). Han tänkte icke så här: ”Ack huru ledsamt! Jag talade vänligt om frälsning med den förnedrade kvinna, som jag träffade här vid brunnen, och se nu, vad tack jag har därför! Här komma nu många hundra och besvära mig!” Nej, utan åsynen av denna skara syndare var för honom, såsom när en lant-