det är gott; att hålla ut är bättre. När du genom mycken kamp och stor nöd i mörka och trånga dalar, där du ingen utgång ser, likväl bliver vid Herren uthållig i tro — det är honom en lust att skåda. Att du mer och mer helt och enfaldigt överlämnar dig åt honom och betraktar dig såsom hans tillhörighet för evigt och det även de stunder, då det ser ut, som vårdade han sig intet om dig — det är honom en lust att skåda. Det är vad han såsom lön för sin vedermöda åstundar av dig, nämligen att du lämnar dig åt honom till frälsning nu strax och sedan håller ut därmed intill livets slut. 367. Men dessa ord äro vidare uppmuntrande till ett heligt leverne. Såsom det hjärtligen väl behagar en fader, ja utgör den enda och högsta lön, som han begär för all den vedermöda, som barnens uppfostran förorsakat honom, att barnen arta sig väl, äro honom tillgivna och lydiga, så är det ock Herrens Jesu lust att se, att de själar, som han genom sitt blod köpt fria från alla synder, nu hålla sig till honom samt i allt sitt liv efterfölja honom. Vi behöva alldeles icke tro, att våra goda gärningar ingenting betyda i hans ögon. Det ligger ingen sann ödmjukhet däri. Och tvärtom ligger det intet andligt högmod däri, att du tror, vad Herren själv säger om det hjärtliga behag, som han har till dina gärningar. Varje gång du för hans skull ömt vårdar dig om en fattig; varje gång du för hans skull är trogen i din kallelse; varje gång du för hans skull tänker och talar väl om din nästa och tyder allt till det bästa; varje gång du för hans skull är ödmjuk, vänlig, saktmodig, ordhållig, sann o. s. v., korteligen varje gång du i tankar, ord eller gärningar beter dig honom lik, ser han därpå med hjärtlig lust; och det omtalar han, på det