människor äro syndare, vem skall då göra dem rättfärdiga? Kunna de själva göra det? Hela Bibeln och all erfarenhet svara nej. Såsom man icke kan ur en oren källa hämta rent vatten, så kan icke rättfärdighet utgå ur det genom synden orenade människohjärtat. Alla människans egna bemödanden att göra sig själv rättfärdig måste därför misslyckas. Ja, de äro lika dåraktiga, som om någon försökte förmå en sten att höja sig själv från jorden. En sten kan lyftas upp, men icke höja sig själv; en syndare kan göras rättfärdig, men icke göra sig själv rättfärdig. När aposteln såg, hur många judar strävade efter att göra sig själva rättfärdiga, så gjorde det honom av hjärtat ont, men han kunde icke annat än säga dem, att de på den vägen icke kunde bliva rättfärdiga. Det låter visserligen vackert, när någon säger: ”Gud ser nog i nåd till deras allvar och nit; fela de om sättet, så gör det mindre; därefter dömer icke Gud.” Men det är alldeles, såsom sade man om en sjuk, vilken på ett naturvidrigt sätt sökte sin hälsa: ”Det gör mindre, att han felar om sättet; därefter dömer icke Gud; nej, Gud ser till det redliga uppsåtet och gör honom nog frisk.” Vad skulle man med sådant tal gagna den sjuke? Vore det icke bättre, att man sade honom: ”Min vän, du har nit om din hälsa, och det är gott, men du felar om sättet: på den där vägen blir du aldrig frisk.” 387. Du, som har din tröst i din egen fromhet, dina böner och kyrkobesök, dina nattvardsgångar, dina goda verk o. s. v., så bittert det än kan förekomma dig, måste vi dock säga dig, att du är på den breda vägen. Du kan icke bliva rättfärdig på det sättet. Din visshet, att du har det rätt, kan icke heller hjälpa dig. Om du ock vore tusen gånger allvarligare och tio tusen gånger vissare, så vore