bakom sig, det ser man icke; det är, som hade det aldrig varit till. För varje steg man tager, kommer man längre därifrån. Och så är det med förlåtna synder. De ligga bakom Guds rygg. Jag kommer dina synder intet mer ihåg, säger han själv i Jes. 43:25. Tänk: så fullkomligt borta äro förlåtna synder, att Gud icke ens minnes dem vidare. Man behöver då icke vidare grubbla över dem själv eller tala om dem eller frukta, att de skola komma igen. Har Gud glömt dem, så får man även själv glömma dem. Att ännu fortfarande gå och grubbla över dem innebär misstro till Gud, såsom talade han icke riktigt sanning. 397. Hos profeten Mika läsa vi om samma sak: Han skall ännu förbarma sig över oss, slå våra missgärningar neder och kasta alla våra synder i havets djup (Mik. 7: 19). Vad man kastar i havet på två eller tre tusen meters djup, det är riktigt borta. Kastar man det på fem eller tio meters djup, så kan det lätt fiskas upp igen med krok eller nät eller genom dykare. Men till två eller tre tusen meter lägger man inga nät eller krokar, och den dykare, som försökte stiga så djupt, skulle krossas av vattnets tryck. Och nu: så fullkomligt borta äro förlåtna synder — ja man kan säga: ännu fullkomligare. Det som ligger på havets botten, det är ändå någonstädes till; och om ingen människa ser det, så ser Gud det ändå. Men förlåtna synder äro ingenstädes till. De äro såsom det försvunna mörkret, när ljus blir tänt. Man frågar icke: Vart tog mörkret vägen? såsom hade det flyttat sig i något annat rum. Det är upphävt. 398. Denna syndaförlåtelse sträcker sig till alla synder. Det är ingen, som begått så förfärliga synder, att de icke kunna förlåtas. Om än edra synder vore blodröda,